onsdag 27 juni 2012

Ett midsommarbarn!!

ÄNTLIGEN var det dags för den lilla knodden att komma ut så i fredags blev jag faster för sjätte gången. Det blev en liten Hedvig. Här är hon:


Eller ja, först en bild på faderns glada syskon som skålade för Hedvig när vi fick beskedet. 


Men HÄR är hon. Och Olof. Fina va? 


Kusinerna är mycket intresserade också


Stolt faster

Hemma med familjen

De senaste veckorna efter New York har vi nog bara laddat vår energi med att träffa så mycket familj och vänner vi har hunnit. Nu är både Olof och jag sådär småsjuka och matta som man blir efter en spexperiod. Men jag tror att vi i övrigt känner oss lugnare och mer tillfreds än vi gjort på länge. Vi har lite olika saker på gång, vi har kommit in i lite rutiner, vi får träffa våra syskonbarn en hel del och Olof får skåda fågel nästan så mycket han vill. Det har väl tagits en så där 800 bilder sedan jag uppdaterade bloggen sist men jag ska ändå försöka plocka ut pärlorna. 


Vi har varit på Olofs äldsta brorsdotter Rebeccas student. 
Vilka minnen det väckte - det var ju så roligt att ta studenten! 


Då fick vi leka mycket med Olofs yngsta brorsbarn, Ludvig. Han gillar bollar. 


Sen kastade vi oss ner från Linköping till min gamla kursare Malins bröllop. Hon och Fredrik gifte sig vid fontänen på Universitetsplatsen, så fantastiskt fint! Och sedan var det stor fest i borgen. 


Sofie (också gammal kursare) var toastmadame och gjorde ett strålande jobb! 


I all hast ner från Linköping glömde jag smink, smycken och parfym i en necessär som stod kvar hemma hos Olofs bror. (PANIK!!) Vi lyckades få tag på lite mascara och parfym och sen körde jag med devisen "less is more", vilket funkade ganska bra. 


Fina Erik som övergav sjukgymnastprogrammet efter ett år för att bli läkare, 
men vi har hållit fast vi honom ändå!


Och så de andra fina kursarna som jag inte sett på länge, Sofie, Mange och Majken!


Sen har vi tittat mycket på fotboll...


... lekt med barnen


...fixat håret


... lekt med släkten, som vi aldrig träffat innan. Här diskuteras krocketregler...


kommentar överflödig


fina brorsbarnen!


äppelpaus


dags att börja jobba, då får man inte ha ringen på sig. Men den är med ändå... 


och så har vi firat Lill-Ottos födelsedag!

Fullt ös helt enkelt... 

onsdag 20 juni 2012

...succè?

Ja, det blev inte bättre. Blogginspirationen försvann när vi kom hem men det händer fortfarande en hel del, fast nu på familjefronten. Det är studenter, födelsedagar och familjemiddagar som bara har rullat på.  Det var lätt att skriva om vad som hände i London eller New York, det var tydligt vad bloggen handlade om liksom. Men nu...? Okey, ny plan, nästa mål, succé! Hoppas vi. Christian och jag har precis startat ett företag och tänkte producera lite grejer. Ja, alltså, vi har en massa idéer och planer som vi ska sätta i verket och det är därför jag nu alltså har bytt namn och mål. Bloggen får handla om det. Jag gissar på att jag fortfarande kommer smyga in lite familjeliv och bröllop här och där också, och lite om Boelspexet så klart och att jobba som sjukgymnast och allmänt om annat också kanske. Ja, ni får se helt enkelt.

fredag 8 juni 2012

Brooklyn Bridge

Hela resan sköt vi på att gå till Brooklyn Bridge. Vi ville gå på en solig dag, men inte för blåsig och det verkade hela tiden dyka upp andra saker. Men sista söndagen, sista dagen i New York, gick vi dit tillsammans med Espen (som nog gått över bron fyra-fem gånger). Vädret var perfekt och det blev en hel del av de klassiska bilder som man sett tidigare. Mycket nöje!








Sen gick vi och tog en öl på en pir precis söder om bron, där hade de 3-dollars öl, vilket passade oss perfekt!





onsdag 6 juni 2012

Norges nationaldag - ett inlägg om Espen

Espen (vår norske kompis) stannade också kvar i New York lite längre och därför hänge vi med honom den sista söndagen vi var där. Det började roligt, Espen hade nämligen glömt att smörja in sina ögonlock med solkräm när han hade legat på stranden hela dagen innan. 



Detta underhöll oss när vi stod och väntade på att få vara med på en gudstjänst i Harlem. Ja, nu var vi ute i mycket god tid och tänkte inte lämna vår plats i kön. Inte ens när de kom ut och sa "alla måste donera 20 dollar var" - en ganska saftig avgift alltså, men vi hade ju hört så mycket om de här gudstjänsterna och nu var vi ju så nära så jo, vi ville lägga våra sista slantar (jag överdriver lite) på detta. 


Det skulle vi inte ha gjort. Vi var ungefär 200 turister, som fick sitta ovanför hela församlingen vilket gjorde det hela oerhört opersonligt och eftersom de hade tagit 20 usd/person tänkte vi att nu gör de väl en rejäl show av detta. (de verkade ju onekligen göra det för turisterna, även om jag hade föredragit att gå till en mindre kyrka och faktiskt få ta del av gudstjänsten lite mer) Men nej, ingen direkt show blev det. Pastorn verkade lite trött och den lilla barnkören sjungen varken särskilt starkt eller rent. Tekniken försökte dock kompensera för detta och såg istället till att man fick hålla för öronen lite då och då. Besvikelsen var total. Nästa gång ska vi leta oss lite längre ut i Harlem och försöka undvika alla andra turister. 


Men sen åkte vi ner till Brooklyn för att fira Norges Nationaldag. Det var ioförsig den 21 maj men de firar tydligen alltid den första söndagen efter den 17e. Och som de firar, amerikanarna älskar parader och norrmännen älskar 17 maj - slå ihop detta och du får en parad på prosack. 


Det var nog ändå mest amerikanare får man nog säga och de var inte rädda för att vifta lite med den amerikanska flaggan också. 


De här ser ju inte supernorska ut direkt... 


Den här killen däremot, han kan inte vara mer norsk


och sen kom Miss Sweden, av någon anledning... 


och de där parkvakterna som verkar ha gått vilse, igen. 


Norrmännen är också stolta över sina vikingar... 


och någon löpare (som vi bara såg typ 7 gånger, så det är konstigt att jag inte minns namnet)


Oljan


Grete Waitz hette hon ja och här kommer hon igen!



och sen åt vi klassisk norsk mat, som faktiskt var väldigt gott! Det var roligt att träffa lite norrmän och få lite smak av Skandinavien som vi då längtade så mycket efter. 

Gamla vänner med nya barn!

Tvillingar? Vad tycker ni? Ser det bra ut? Roligt men kanske lite väl intensivt.

Dessa två sötnosar är Larkins yngsta barn och Larkin är dotter till vänner som mamma haft sen hon pluggade på collage i USA i slutet på 60-talet. Gamla familjevänner alltså och vi har inte träffat dem sen jag var ...

... så här liten (Larkins bilder). Så det var fantastiskt kul att träffa dem igen och precis som med alla gamla vänner, faller man in i samma gamla familjära stämning ganska fort, 
även om det var 15 år sen sist. 

Första dagen var vi i Colonial Williamsburg (som ni sett) och nästa dag tog de med oss till Jamestown, den plats dit Engelsmännen kom och slog sig till ro (en liten stund). Deras första fort alltså. 


De har fortfarande utgrävningar där och vi följde med på en guidad tur, som en av arkeologerna höll, vilket var kul för han var väldigt kunnig och visste vad han pratade om. 


Vårt glada gäng!


Larkins man Danny jobbar också där som arkeolog och han gav oss också en liten privat tur och visade de minsta sakerna de hittade, detta är en pärla som de har hittat mängder av (den lilla pricken i mitten av hans hand alltså). 


Larkin och Dannys äldsta son Charlie fick också hjälpa till och leta skatter


Sedan åkte vi på lite fågelskådning och vi hade tur!


Vi fick se en Bald Eagle (ni kanske kan se den, den sitter mellan de två träden till vänster och sticker upp som en liten kvist på en av tvärgrenarna, vi hade kikare med oss, så vi såg den rätt bra)


och på kvällen var det filmvisning - de fattade precis och reagerade precis som jag hoppades :)