Idag är en sorglig dag

Idag tog vi farväl av Olofs mamma som varit sjuk en längre tid. Det var så stilla och fridfullt som man kunde önskat sig, vilket var en lättnad i allt det sorgliga. Utöver det finns det inte så mycket att säga. Har nynnat på en sång som vi sjöng mycket på Åhuslägret, som passar in en dag som denna.

Må din väg, gå dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord
och tills vi möts igen,
må Gud hålla, hålla dig i sin hand

Hemma igen

Det är skönt att vara tillbaka i Sverige. Vi har saknat våra familjer & vänner (även om vi inte hunnit träffa alla än), maten, kaffet och de glesare gatorna. Vi hann se de sista dagarna på rapsens blomning och kom lagom till sparrisen. Just nu är vi på Öland och tar det lugnt och försöker komma rätt i tidsrytmen.

Men vi har också börjat lyfta blicken lite för att se vad sommaren har att erbjuda. Det verkar bli intensivt. Det är roligt! Vi försöker hyra ut vår lägenhet i Lund över sommaren (fin 2a på 60 kvm, balkong, takterass & diskmaskin - sugen?) för att kunna hänga på landet så mycket som möjligt. Vi har alltid älskat landet och nu mer än någonsin känns det som och vi ska försöka hinna njuta mellan allt som ska planeras och fixas och donas. Det kommer både bli sjukgymnastjobb och filminspelningar, liveproduktioner, manusarbete, idé-workshops och en del bröllop, studenter och fester. Idag fick jag reda på att jag återigen kommer jobba med Lunds Humorfestival, vilket ska bli väldigt kul.

Sverige påminner ibland om New York och ibland inte alls så klart men här kommer några av våra observationer:

Central Park överst och trädgården hemma underst, vet inte vilken som är vackrast

English muffin med jordnötsmör och sylt överst, lingongrova med ost och skinka unders, 

båda så goda på så olika sätt

Två vackra soluppgångar, 

Manhattan och Öland

Times Square vs Stortorget i Kalmar. Här var nog Kalmar ändå bäst för där träffade vi några vänner som vi inte sett på tre månader... 

Jag älskar gatvyer och detta är några av mina favoriter. För tillfället föredrar jag de mer lantliga 

Vi har verkligen haft en härlig tid i New York, lärt oss massor och träffat en massa fantastiska människor och tre månader var nog precis lagom. Jag ser fram emot nästa gång vi kommer tillbaka (för vi har fortfarande massor kvar på vår att göra lista) men just nu är vi väldigt glada att vara hemma. 

Spanarna räddar alla tråkiga stunder

Jag skulle vilja hylla radioprogrammet Spanarna, som har räddat många tråkiga stunder på vår resa i USA. Vi laddade ner avsnitt från SR-appen, så fort vi hade wifi och sedan kunde vi lyssna på dem offline så fort vi var tvungna att vänta på något/hade tråkigt i mer än en timme. De räddare vår resa till Niagara Falls, diverse bussresor till Philadelphia, de har dränkt övrigt oväsen när man pluggande eller väntande på skolan och piggat upp luncher på egen hand på Union Square. Dessutom är det lättare att somna när man lyssnar till fyra personers lagom högljudda snackade om dagsaktuella händelser (även om vi också lyssnar på program från 2006). De är (i stort sett alltid) mycket pålästa och förberedda med välformulerade spetsiga spaningar om de trender som härjar (eller som man knappt märker, ibland är de lite omotiverade, men det är nästan roligare) i samhället. Framförallt uppskattar jag Jessika Gedins underfundiga humor och förmåga att beskriva verkligheten med så oerhört knivskarpa formuleringar.  Så TACK Spanarna för era intressanta inlägg och trevliga stämning, som lyst upp vår resa och gett oss känslan av att Sverige inte var så långt borta, inte ens efter 8 timmar på en gammal buss på väg mot Kanadensiska gränsen...

Turistar med mamma och pappa

Mamma och pappa var här och hälsade på en vecka och det kändes som om firade förlovningen hela veckan. Vi kunde äntligen njuta lite av New York som man gör när man bara hälsar på i några dagar (om som vi gjorde de första dagarna vi kom hit). 

Chris kom och hälsade på och vi åt brunch i Strawberry Fields. Vädret hade äntligen blivit varmt och fuktigheten hade gått ner. 

Sen åkte vi till Lincoln Center och tittade på War Horse (som vi har velat se länge) och som har fått Tony Awards för bästa pjäs. Den var lite långsam bitvis men fantastiskt bra annars. För att inte tala om scenografin. Ni ser hästarna, som rör sig i stort sett som levande hästar och som styrs av tre män. Två sköter benen och en sköter huvudet och efter ett tag så köper man det rakt av och de är så otroligt fokuserade på sin uppgift så man tänker liksom inte på dem. Så fort hästen är på scen så rör den sig lite hela tiden, klipper med öronen eller svanens och trampar lite på stället - precis som hästar gör. Det var otroligt häftigt att se. 

I pausen gick vi ut och solade

Utanför ett Starbucks - det är så här vi umgås så fort vi får Wifi...

World Trade Center Memorial - mycket vackert gjort men tyvärr var inte museet öppet ännu. 

God mat! Här sitter vi på Isabellas, en jättegod italiensk restaurang bakom the Museum of Natural History. Det är nog en av de bästa vi har ätit på och precis så där mysig som italienska restauranger är. 

Nu på ett tåg på väg till vänner i Williamsburg, återigen med wifi... 

Oyster bar!

När mamma och pappa var här förra veckan, tog vi en lunch på Oyster bar som vi har pratat om sen förra gången vi var här. Vi fick in lite olika ostron (de smakar tydligen väldigt olika) från olika delar av USA. Jag smakade ett och återgick sedan till min krabbmacka. Det var inte direkt äckligt men jag kan väl inte påstå att det tillförde så mycket heller. Men det var kul att prova! Och Oyster bar är definitivt värt ett besök!

Olof gillar det

Mamma beställde deras välkända clamshowder, som var fantastiskt god!

På skylten uppe till vänster kan man se några av alla ostronsorterna

Mitt första ostron, ivrigt påhejad av Olof

ÄNTLIGEN!

Äntligen har vi förlovat oss! Som jag har längtat! Eftersom min kära svägerska Ika (gift med min mellanbror) har lovat en massa detaljer på sin blogg, så får jag väl ge er det. (inte mig emot...)

För att verkligen förstå det hela så måste jag bara berätta att vi har längtat efter ett hotellrum ungefär sedan vi flyttade in på Upper West Side, eftersom den lägenheten var så oerhört sunkig och utan varken tv, kök eller internet. Så när vi äntligen checkade in på The Element så var det en oerhörd lättnad som föll över oss. Vi kollade på tv och surfade så mycket vi kunde. Till och med på fredagskvällen när Crystal, Espen och Espens kompis Kristian kom över, så stannade vi bara på rummet och hängde, för att det var så härligt.

Lördagen kom och vi tog en lång morgon, åt frukost och satte sedan på How I met your Mother. Jag slumrade till igen och hörde att Olof viskade att han skulle gå och hämta kaffe till oss (hotellet bjöd på gratis kaffe dygnet runt), härligt tänkte jag och somnade. Cirka 30 minuter senare väcktes jag av Olof som stod på knä med röda rosor i handen. Yrvaken och lite sugen på det där kaffet han hade pratat om, förstod jag först inte alls vad han höll på med. Men så sa han de magiska orden och jag kunde inte fort nog få ur mig mitt ja. Sedan tog han med mig till Diamond District där jag fick välja ut min ring, sen gick vi till Central Park och tog en fin bild: 

och strax där efter landade mamma och pappa på sitt hotell och tog med oss till en fin skaldjursrestaurang för att fira. De var för övrigt föga förvånade och trodde snarare att vi hade förlovat oss när vi var vid Niagara Falls. Så det var nog dags kan man säga :)

Apple on the run!

Har massor att berätta men ska nu ut i Colonial Williamsburg med gamla familjevänner - bjuder på en film så länge! Här var uppgiften att göra objektet till subjekt - i detta fallet ett äpple (också en production workshop). Rätt kul faktiskt!

The Mystery - Remotely Related

Vi hade en fantastiskt duktig lärare i något som kallades Production Workshop. Han var mycket för djupa, artistiska filmer och vi lärde oss massor av honom, eller, jag vet inte om vi lärde oss det praktiskt men jag tror att jag förstår det mesta rent teoretiskt. Första lektionen handlade om att bygga upp spänningen. Ni vet, man berättar något för publiken som inte karaktären vet till exempel att det är en bomb under bordet, som tickar ner och så klipper man mellan bomben och de som sitter vid bordet och så plötsligt kommer det en kvinna med en barnvagn och sätter sig vid bordet bredvid (insatserna höjs) och så vidare. Det var vårt första projekt. Men den filmen som jag lägger upp här, är vårt andra projekt, den handlar om hur man bygger upp ett mysterium, det är lite svårare att förklara, men kolla på den första filmen först - Doodlebug (en av Christopher Nolans första kortiflmer). Den är jättekonstig och Heng Tat (vår lärare) älskar den. Så vi skulle göra något liknande, man ska ge publiken ledtrådar som sedan förklaras i slutet - ett mysterium.

och så vår film: 

Den blir ju bättre av att den är filmad på 16 mm så klart 

Film - nu med ljud!

Till vår sista film med 16 mm skulle vi lägga på ljud (som jag har berättat tidigare), jag valde att testa med lite pålagda skratt. Från början hette filmen Bergman - the comedy, men någonstans under vägen blev namnet istället - Playing with death. Mycket nöje!

Nästa projekt - kontinuitet

Nu var det dags att lära sig kontinuitet. Så här kommer den filmen. Här är exponeringen bättre men ganska många bilder är ur fokus, vilket vi senare insåg berodde på kameralinsen tyvärr. Dessutom blev det ett missförstånd med en annan skådis som skulle varit med i min film men som samtidigt spelade in med några andra, så jag var tvungen att strunta i den biten, vilket gör min film helt ologisk, men det är kontinuitet i alla fall, och det var ju det det handlade om.

Vårt första projekt

Alltså, jag vill lägga upp min film men jag tror att jag ska lägga upp dem i ordning, så att ni vet var vi kommer ifrån helt enkelt. Så detta är mitt första projekt, vår mise en scene. Vi fick inte klippa alls i filmen utan skulle bara visa en scen från en vinkel. I vårt fall ligger hela ansvaret (vad gäller bild, ljud, innehåll och så vidare) på regissören. Men ibland är det svårt att förmedla till de andra, i det här fallet är jag inte helt överens med min DP, men det var även första gången han filmade, så det är inte så konstigt. Och så är exponeringen helt åt skogen, men det lärde jag mig till nästa inspelning. Så här kommer den: Moment Killer

Sverige i New York

Igår ramlade vi över Scandinavia House på Park Avenue. Där har de svenska, danska och norska saker och fram för allt svenskt GODIS. Vi gick och drog fingrarna över Turkisk peppar, Marianne, Marabou, Kexchoklad och Daim. Vi ville hemskt gärna köpa kilovis men eftersom en påse Turkisk peppar kostade 8 dollar (typ 60 spänn) så nöjde vi oss med lite kexchoklad och daim. Sedan gick vi till FIKA – ett svenskt café som också ligger på Park Avenue och drack en god kopp kaffe. Det var otroligt mysigt.

Min glada modell 

Dagens inköp

Nostalgi de lux!

Konstigaste turistmålet hittills

Igår besökte vi världens bästa offentliga toalett - framröstad VirtualTourist.com, där ni kan också kan se den 9 efterföljande toaletterna. Rätt roligt. Denna toalett ligger i Bryant Park, som för övrigt är en väldigt härlig park med mängder av bord och caféer. Den ligger precis bakom New York Public Library.

Högteknologisk toa med plast på sitsen som byts mellan varje person (om man vill) och automatiskt spolning

Fantastiska blommor vid entrén

Ja, det var en oerhört ren och fräsch toalett, men den får bara 4 av 5 dasslock av mig på grund av att de inte hade några pappershanddukar, bara en sån där blås och jag gillar inte dem, känns som om man fönar händerna med bakterier när man använder en sådan. Men annars var allt tipptopp!

Mycket bussande för de där fallen...

Nu har vi sett Niagara Fallen. De var fantastiska, det var verkligen jättehärligt att åka ut med Maid of the Mist och vara mitt i Hästsko-fallet (fallen?), som är det största av de tre fallen. Men jag är inte säker på att det var så himla fantastiskt att man känner att 18 timmars bussresa med en guide som behandlar oss som småbarn var värt det. Men det är väl klart lätt att säga i efterhand när man väl sett dem, hade vi inte åkt hade vi nog ångrat det, fram för allt nu när vi har så mycket tid här. Hade vi bara varit här en vecka så skulle jag inte vilja lägga två dagar på Niagara Fallen. Vi har inte undersökt saken närmare men det finns säkert bättre resor att åka med från New York och de där tusen öarna är inte så viktiga. Det bästa på hela resan, förutom själva båtturen i Niagara Fallen, var hotellet, helt klart. Här kommer lite härliga bilder: 

Bakom oss ser ni Amerika-fallet (som alltså ligger i amerika...)

på båten (jag vet, vi skulle kunna vara var som helst, men vi var där)

Snygga i blått

Canada

Amerikafallet till vänster och dimman rakt ovanför mitt huvud är de stora fallet, Hästskon tror jag att de kallade det

Det stora fallet, taget från båten

och så en liten bild på guiden, Celine (but you can call me Celine Dion if you like)

För övrigt kan jag bara berätta att vi började dagens resa (från hotellet till Niagara Fallen till New York) kl 6.45 imorse och den startade med 50 minuter snack från Celine om alla de strategier vi skulle ha när vi väl kom fram till fallen. Hon har också berättat sju gånger (och jag överdriver inte) att vi gärna får dricksa henne ”om vi tycker att hon har gjort ett bra jobb”, sedan satte hon igång en applåd till sig själv. Jag tror inte att hon och jag kommer att bli kompisar. 

Niagara Fallen!

Vi är på ett jättefint hotellrum MED TV OCH INTERNET! Vi är i himlen just nu. En vacker dag ska jag berätta hur vi bott i New York de senaste fem veckorna, men inte just nu. Låt oss i alla fall säga att vi varken har tv, internet, kök som man kan använda utan att bli magsjuk eller privat toa… Men NU, nu är vi på utflykt med Crystal. Vi har åkt buss hela dagen i stort sett. Vi lämnade New York vid 8 i morse och har precis nu, vid halv tio, kommit till hotellet. Vi stannade vid The Thousand Islands och åkte båt i en timme, vilket var trevligt men efter tio minuter kändes det som om varje ny historia om varenda liten ny ö bara var ännu en historia om en amerikan som vi inte hade någon aning om som gjorde något som inte alls var intressant. Men det var ganska kul att se ändå. De började köpa och bebygga öarna i mitten på 1800-talet, då kostade de bara 20-40 dollar, men idag är det självklart bara snuskigt rika amerikanare eller kanadensare som bor där. Vi åkte faktiskt över gränsen till Kanada också, så nu har vi varit där! I tio minuter. Det enda vi kan konstatera är att det blåser mer där.

Vår reseguide kan vara en av de mest enerverande människor jag har träffat. Hon försöker vara hjälpfull men hon gör det genom att utgå ifrån att detta är första gången som vi över huvud taget är utanför vårt hus, första gången vi köper mat på McDonalds, eller åker buss, eller står i toakö, eller går upp på morgonen. Hon tar liksom ifrån en allt förtroende och allt ansvar, vilket retar mig enormt. Och jag kanske är lite väl svensk men ni vet hur man gärna vill att ens guide ska vara trevlig och personlig men fortfarande professionell. Ja? I detta tycker jag inte det ingår att hon ska berätta om att hon är singel och letar efter en rik man bland de tusen öarna och att det är därför hon åker tillbaka hela tiden, att hon får alldeles för lite betalt för det jobbet hon gör, att hon inte har ätit lunch så hon mår inte så bra, att hon inte gillar att åka buss (!!?), att hon hatar McDonalds (som hon tog oss till?!) och så vidare och så vidare. Hon kommer från Kina så hon drar dessutom alla historier på kinesiska och pratar för evigt känns det som. Vi är alla redo att överge bussen och lifta hem (men jag ska inte göra det mamma, lovar) eftersom vi räknar med att det kommer bli ännu värre i morgon. 

Tidig morgon

Bussen avgick från China Town, där var det gympa för fulla muggar

Känns som om vi är på charter

Dags att kolla fåglar

Något slags slott där någon slags rik kille bodde för några år sedan

En ö som liknar en elefant, tydligen...

Glada i hågen

På en kinarestaurang senare nu ikväll, man får tydligen gaffel och sked.

Nu har vi alla fall fått en fint hotellrum på Radisson in Rochester och imorgon ska vi till Niagara Fallen, vilket ska bli oerhört spännande! Tyvärr ska det visst regna, men hey, vatten som vatten. Vi åker föresten med Take Tours och det går faktiskt ganska smidigt, förutom då att vi inte riktigt gillar guiden så har vi varit i tid och det har varit en lugn bussresa och så är det billigt.