lördag 31 mars 2012

Bilduppdatering - äntligen!

Efter två försök i skolan och nu en stund på Starbucks så kommer äntligen lite bilder igen!


Ett litet bevis på att våren har kommit till New York, fast för tillfället är det kallt som tusan och regnet har porlat hela dagen. Så det där med att ligga i Central Park kunde jag ju glömma... 



 I måndags flyttade från fina Brooklyn till fina Upper West, vi tog tunnelbanan. Det var billigt men besvärligt...
Veckan har bjudit på fint väder, fram tills idag, men det har varit jättekallt. Och eftersom jag och Olof har packat ner våra mössor och vantar i en väska som vi bestämt oss för att inte öppna förrän vi kommer hem igen, så har vi frusit som bara den. 

Då vi (fortfarande) inte har fixat internet till det nya stället, så hänger vi en del på Starbucks i närheten. Det vi sparar på internet-avgift lägger vi nu på kaffe, kan man säga... 


Igårkväll gick vi ut på ett ställe som heter "The Cave" i Brooklyn. Det var som en liten grotta, bokstavligen talat, längst bort stod bandet och längs ena väggen var baren och längs andra kunde man sitta. Ganska mysigt men högljutt och hyfsat billig öl. På bilden ovan ser ni Olof, mig, Espen och Vanessa (hon kommer från Schweitz, som vilket alla vet, är nästan som Sverige, för amerikanarna, så vi är nästan landsmän. Hon går i min klass). 


Här har vi Bruna och Eugênia, som också går i min klass. De kommer båda från Brasilien. 



Efter ett tag fick vi tag på ett lösenord till deras wifi, så vi utlänningar försvann i våra mobiler... 


Efter en helkväll tog vi oss till Wendy's, som vi för tillfället gillar mer än McDonalds, även om de är sjukt långsamma. Ingen snabbmat så långt ögat når... 


Här är bilder från en loppmarknad eller second hand butik som vi ramlade in på av en slump. Där kunde man köpa allt från möbler till kläder till knappar till gamla bilder (på främlingar!?!) och tandavgjutningar (?!!!), mycket underhållande.


Nedan kommer lite blandade bilder från veckans inspelningar. Mitt andra crew har varit ett riktigt tjejgäng med Pamela, Vanessa och Minky. Sedan har vi gjort en annan liten uppgift också och av någon anledning blev vårt crew alla och bara tjejerna, så det har varit mycket tjejer helt enkelt.


Här spelar vi in An apple on the run, på en träplanka som funkar som dolly 
(en grej man kör kameran på för att kunna förflytta sig smidigt) 


En av våra mindre roller


Melonen gör sig redo för entré



I Vanessas film fick jag och Olof spela mot varandra, vilket var kul!



Här är bilder från inspelningen av min ljudfilm, Espen är Döden (men, som han konstaterade själv, ser mer ut som en nunna). Notera vårt pyttelilla Schackspel, som Olof faktiskt har fått från mormor. Det har fått följa med på resan. 



Inspelning av Pamelas film, hon hade fixat en mängd rekvisita och gjorde om ett av våra klassrum till en konstnärs röriga lilla vrå.

Ännu en kortfilm

Här kommer ännu en kortfilm som spridits runt världen, så enkel och utan dialog men så välfilmad och bra.

fredag 30 mars 2012

Screening Music Film

Idag har vi haft screening för vårt senaste projekt, the music film. Vi har jobbat med ljud för första gången och det är väldigt svårt. Tanken med musikfilms-projektet här på skolan var från början att man verkligen skulle göra en musikfilm och passa in film med musik, logiskt ja, och ja, helt ärligt, lite tråkigt. Nu är vår lärare (ni minns, Bryan) lite trött på att hans studenter gör musikvideor där man dansar runt på stan till "New York, New York", så han har ändrat uppgiften något och sagt att vi kan göra en ljudfilm om vi vill. Alltså, för er som inte vet, allt man hör på film, som inte är dialog, är pålagt i postproduktion. Jag vet, helt sjukt. Men allt från fotsteg till att borsta tänderna är pålagt och detta är en konst man inte lär sig på en kvart direkt. Så vi har haft mycket roligt med det här projektet och samtidigt slitit vårt hår en del också. Till sist tror jag att alla blev ganska nöjda för screeningen var verkligen jättebra, jag blev otroligt imponerad över hur mycket bättre de här filmerna var jämfört med våra continuitys. Alltså utvecklas vi och det är kul. Eller, kan det vara som Bryan sa, att vi är så vana vid att se stumfilm för tillfället så allt med ljud, som låter något sådär okey, är otroligt imponerande. Jag väljer att tro på det första alternativet. Återigen är jag i skolan och har glömt mobil/kamerasladden men det kommer att komma bilder (och kanske till och med filmer), snart!

Trevlig helg!

Love sick - kortfilm

Här kommer en kortare kortfilm, som jag har hittat själv. Tyckte att den var lite roligt, hoppas ni gillar den!


Förhoppningsvis kan man komma någonstans i närheten av denna till finalfilmen. Jag har en idé nu i alla fall och ett manus faktiskt. Det är bra att ha en kreativ pojkvän i sådana här lägen.

torsdag 29 mars 2012

frukt, film och för mycket kaffe

Tiden verkligen flyger iväg och vi börjar närma oss mitten på kursen. Mitt dåliga bloggande senaste veckan beror egentligen enbart på att vi har flyttat och inte har internet på det nya stället. Och vart har vi flyttat, kan man undra. Jo, till ett litet rum på 73e gatan, väster om Central Park. Vi har världens finaste utsikt och behöver bara korsa gatan för att vara i Central Park, det är optimalt om man är fågelskådare (som Olof) och gillar promenader (som jag). Vi flyttade in i måndags under minst sagt röriga omständigheter. Vi både hade olika inspelningar på morgonen, sen stressade vi i oss lunch, packade färdigt det sista och släpade med oss väskorna på tunnelbanan (jodå, tunnelbana = i stort sett gratis, taxi = i stort sett skitdyrt). Vi hade ju bara 3 stora väskor och var sin supertung ryggsäck. Men jo, det var jobbigt. Men vi kom fram, försenade, svettiga och var egentligen tvungna att vända direkt och hasta vidare till nästa filminspelning. Det var en tjej i mitt crew som skulle filma och jag och Olof fick spela mot varandra, mycket roligt. Och trovärdigt hoppas jag eftersom vi skulle spela ett förälskat par.

Och sen har veckan fortsatt i den hastade takten kan man säga. Mycket kaffe har det blivit och jag försöker kompensera mycket stillasittande med mycket frukt (hur nu det går ihop...) Vi har haft långa dagar och mina projekt börjar kulminera och leda till mitt sista finalprojekt. På tisdag ska jag ha ett färdigt manus och jag har inte ens en idé ännu, så... om ni kommer på något som man kan filma på två dagar och redigera på fem så är jag idel öra.

Dags att skynda vidare!

Kortfilmstips nummer 1

Här kommer en av de första kortfilmerna som Bryan visade oss, den gjordes 1989. Mycket nöje!


Lägg märke till att den inte innehåller något som tyder på att den gjordes 1989. Den är, så att säga, tidlös och det är också en av anledningarna till att den är så bra.

lördag 24 mars 2012

Vardag i New York!

Här kommer lite blandade bilder från senaste veckorna, enjoy!


En riktig filminspelning precis utanför vårt hus. Jag vet egentligen vad det var för film men jag har glömt.  Tydligen var en känd skådis med, han har spelat Jesus i en annan film, som tydligen var ganska stor. Oj, det var inte så informativt, ledsen. 



En kille som hittade en skrivbordsstol och tog med den på tunnelbanan, så klart. 


Första gången vi tvättar. Vi är sånna turister alltså, var tvungen att fråga killen i kassan fyra gånger för att få rätt på det. Hur svårt kan det vara alltså?!


Vårt lilla delli som ligger precis bredvid oss, öppet dygnet runt!


I USA gillar man färdigskivad frukt, det går fortare att äta då. Och den är faktiskt fräsch och det gör att iallafall jag äter mer frukt. 


En gammal traditionell skivaffär på Bedford street i Brooklyn. 


Occupy Wall Street - rörelsen har flyttat till Union Square, vad nu det skulle vara bra för. Det gör att det är mycket mer folk än vanligt och poliser i överflöd. 


Utsikt över norra Union Square från vår skola. 


Vi testar ljussättning, jag var modell. 


Åttonde avenyn


Våren har kommit till Union Square, Mr Lafayette verkar piggare än vanligt. 


Mitt första crew: Greg, Dan och Alex


På väg hem efter middag med Svennis och Alexia!


Redigerar min andra film, utan ljud så det är hyfsat enkelt. 


Något slags modellande på gatan utanför vår skola. 


Kött inne på ett litet delli där vi brukar köpa våra lunchmackor. Billigt och gott!


onsdag 21 mars 2012

Projekt två - continuity - halvfärdigt

Det gick bra! Vi sov fyra timmar, tog oss upp, fixade kaffe och påbörjade filminspelningen. Mitt crew var i tid (typ) och taggade (typ). Vi hittade ett klassrum som vi kunde filma i, det såg inte alls ut som det i min storyboard men det funkade, vi löste det. För det är väl det första man ska lära sig om man vill göra film, flexibilitet. En av mina skådisar kom inte heller, det blev ett litet missförstånd så vi strök delen med henne. Det kommer funka ändå, rent kontinuitetsmässigt, vilket ändå var uppgiften, men det blir nog ingen Oskar för den här filmen heller. Imorgon ska jag redigera den, vilket ska bli väldigt spännande. Jag hoppas verkligen att fokus och exponering är rätt... 

 Preppar rummet, Dan till vänster och Greg på bordet

Olof på plats, väntar på att ljuset ska ställas in ordentligt 

Kollar så att scenbilden ser bra ut, här ser ni Alex också

Frank i bakgrunden och Olof

Efter inspelningen käkade jag och Olof lunch tillsammans 
och jag åt min första Philly cheese, den var mycket god!
(Till Dan J: Nu har jag ätit den och du hade rätt!)

söndag 18 mars 2012

Utelämnad

Klockan är 00.51. Om sju timmar och fyrtio minuter ska jag träffa mitt crew, 30 minuter tidigare än vanligt för att checka ut kamerautrustningen och förbereda för inspelning. Tills dess ska jag på något sätt ha fixat min rekvisita, samt kostym till en av skådisarna i form av scrubs (jag vet inte vad sjukhuskläder heter på svenska). Hur jag ska fixa detta vet jag inte och eftersom vi fortfarande inte jobbar med ljud, så kan det vara svårt att förstå att en sköterska är en sköterska om hon inte bär scrubs... Men det löser sig och huvudsaken är ju trots allt att vi ska förbereda, filma, redigera och inse vad vi gjort fel till nästa gång. (redan nu kan jag nog skriva upp, "fixa kostym tidigare än natten innan" på den listan) Anders Jansson har gått den här kursen för många år sedan och han berättade glatt att de fick en kamera i handen, gick ut och filmade, kom tillbaka och så var allt svart. Jaja, då var det bara att gå ut igen, göra om och göra rätt, man lär av sina misstag. Och det är ju sant och den attityden har de fortfarande, men vad mycket roligare det är om det blir bra från början.

Det snackas också mycket om hierarkin på en inspelningsplats för en inspelningsplats kräver hierarki och följer man inte den, blir man avskedad (det är rätt enkelt att bli avskedad). Regissören är chef på plats (rent tekniskt är ju producenten chef för han har pengarna, men utan regissör har man inte ens idén till filmen, så han har ändå ganska mycket att säga till om). Tillsammans med sin DP (director of photagraphy) vet regissören precis hur allt ska vara. Han har förklarat för sin DP för flera månader sen hur han vill ha varje scen, varje shoot, varje klipp. Ett bildmanus formas (de stora regissörerna har tio-tolv personer som sitter och skissar bildmanus när regissören berättar om sina visioner) och när man väl är på plats vet DPn exakt hur varje shoot ska filmas och ljussättas. Sen har han självklart ett gäng under sig som ser till att hans visioner, som är en förlängning av regissörens visioner, följs. Jag älskar filminspelningar, jag gillar när alla vet precis vad man ska göra, även om man bara har en liten uppgift så gör man den till 150% för att (och här kommer twisten igen) gör man inte det, så blir man avskedad. Det säger våra lärare hela tiden. Är man inte i tid till sin call time, som förmodligen är crew call (eftersom jag inte jobbar som skådis), och att vara i tid innebär 30 min innan crew call, så blir man avskedad. Är man där 30 minuter innan är det bra, är man där prick är det godtagbart och är man sen är man avskedad. (Då är det ändå lustigt tycker jag, att det alltid är minst en person i min klass, som blir minst 10 minuter sen varje lektion, men det är en annan historia).

Den kursen jag går, är i första hand en regissörsutbildning tydligen. Jag vet inte vad jag trodde innan och nu verkar det logiskt men jag var inte riktigt beredd på det. Vi lär oss alltså alla bitar av filminspelning för att sedan bli framgångsrika regissörer. Och då kan man säga att de pratar väldigt mycket om hur viktigt det är att man gör sin hemläxa som regissör. Man kan inte komma till en inspelningsplats oförberedd. Till en film skulle man, som sagt, ha träffat sin DP månader i förväg och även skådespelarna, som kommer fråga en massa om manuset "vad vill min karaktär? vad är min karaktärs mål? politiska åsikt? vad har hon att förlora? tycker hon om thaimat?" och så vidare. Som regissör har man så klart svar på dessa frågor och ger dem till skådespelaren. MEN man får inte ge direktiv i adjektiv, nej, man måste lära sig att prata det obegripliga "skådespelar-språket" och ge direktiv i VERB och inte hur som helst heller. Jag ska alltså inte säga till min skådis: "du ska skratta" utan man ska säga "du ska vara glad" och sen får skådisen gestalta den känslan och det verbet som hon vill. Fast det är så klart mer invecklat ändå tror jag. Det är väldigt svårt i alla fall, att göra det rätt och det var detta den där läraren skällde på oss för i onsdags. Vi har alltså inte fått så mycket utbildning om det innan vi träffade honom och han förutsatte att vi var värdelösa, för att "film making studenter gör ändå fel", så det är lika bra att vi fattar det från början... Jag tror att vi har fattat, jag har det i alla fall. "Gör din läxa, lär dig det där språket" Och imorn ska jag vara director. Hur tusan ska det gå? Äsch, inte ens skådisarna har lärt sig "språket" än, det skulle inte fatta om jag började veckla in verben i karaktärens mål (till en två minuters stumfilm dessutom). De vill i nuläget veta om de ska vara arga eller glada, no offence Olof.

Läxan har jag gjort. Både shoot list, bildmanus och ritningar på vad kamera och ljus ska stå. Jag vet hur jag ska dirigera mitt crew och skådisarna är Olof, Crystal och en kille från Texas som heter Frank, han går också i Olofs klass. Så jag vet att de är snälla och trevliga. Olof kommer först så vi börjar med hans shoots och han är så klart väl införstådd med hela scenen och säger att han tycker den är bra (vad ska han säga liksom?). Så det ska nog gå bra hoppas jag, men regissören ska ha koll på allt och har man inte det så märks det direkt (det är de snabba med att påpeka på skolan också). Nu är detta vårt andra projekt och så himla blodigt är det inte. Men jag tänker att, om jag ser till att få även de här små projekten så felfria som möjligt, så kommer jag ha mycket enklare för mig sen när det är dags för vår stora lilla film. Så jag kommer vara på tårna i morgon och börja dagen med en stor kopp kaffe. Men jag är inte vaken nu för att jag inte kan sova, nej nej, Olof är ute och filmar (det blev inställt i fredagskväll) så jag måste släppa in honom när han kommer hem (vi har bara en nyckel och just nu har jag den... praktiskt va?) Så sömnlösheten är inte stress men visst är det lite rörigt i huvudet för tillfället. Jag uppdaterar sen om hur det gick!

“Practice as if you are the worst, perform as if you are the best.”

Victor Verhaeghe

Alla Olofs lärare jobbar också som skådisar, vilket så klart är väldigt bra då de har en massa erfarenhet och vet hur tuff branschen är men de är ändå duktiga nog att få jobb hela tiden. En av lärarna heter Victor Verhaeghe och i kväll var vi och såg en show som han har gjort på Abingdon Theatre. Han har en egen timme en söndag i månaden och bjuder in lite olika skådisar som deltar i hans sketcher eller så kommer de med egna sketcher och så har Victor en massa egna roliga sketcher så klart. Det var fantastiskt roligt och Victor var en precis så bra skådespelare som man vill att någon ska vara. Han har glimten i ögat, är inte rädd för att spela ful och kan gå in i fem olika roller i fem olika sketcher med lika mycket trovärdighet i varje. Jag tror att både jag och Olof blev inspirerade att producera något live igen. Vi får väl se hur vi kombinerar film- och liveproduktioner i framtiden. Jag skulle vilja lägga upp ett youtube-klipp med Victor men vårt internet är så långsamt, så gå in på hans hemsida och kolla, han har varit med i allt från Third Watch till Sex and the City!

Saint Patrick's day

17 mars är det Saint Patrick's Day och även om det inte är en officiell helgdag i USA så är det helt klart en dag man gärna firar så pass mycket att det känns som om Grodan Boll, The Grinch eller The Green Lantern har spytt på hela stan, fast på ett trevligt sätt så klart. Allt är grönt! Plötsligt är varenda amerikan halvirländsk och alla springer runt med lustiga hattar och gröna klövers i öronen (som örhängen alltså). Det är en väldigt härlig och gemytlig stämning på stan, fram tills man springer på ett gäng high school elever som äntligen ser sin chans att dricka offentligt och då tappar all förmåga att umgås bland vanligt (nyktert) folk. Olof hade lektion men jag begav mig ut och kollade på paraden (amerikanarna är verkligen bra på att fira ordentligt). Jag såg den första två timmarna ungefär och det var superkul, härligt väder och glada människor. Här kommer ett axplock av mina bilder från dagen och kvällen, vi gick så klart ut och firade. Ingen av oss är från Irland, men vi ville visa vår support...


Först i tåget kom ett gäng militärer. Jag tog tunnelbanan upp till East 86st och gick och mötte tåget uppifrån. Det gick alldeles utmärkt att gå nästan hela vägen ner förbi Central Park, sen svängde jag av. Det var otroligt mycket olika militärer i paraden, allt från olika regementen till Ubåts-veterander eller Vietnam-veteraner. Och folket älskar dem, där märker man verkligen den amerikanska stoltheten och patriotismen som man inte ruckar på så lätt.


Lite mer färgglada militärer... (alltså, jag har tyvärr ingen aning vem som är vad, så mina kommentarer kommer vara allt annat än informativa, ledsen)


Ett gäng gröningar på trappan utanför Metropolitan Museum of Art.


Hattar


Det var många high school-orkestrar i paraden också, de var nästan bättre än de vanliga orkestrarna, spelade roligare låtar och var fler till antalet så det blev maffigare liksom. 


Fler hattar... 


... 


Och en hel massa poliser också "New Yorks finests"


Kul hatt


Söt hund


Kul kille


Flaggor


Det här gänget var bäst på att marschera och "drilla" med sina gevär, oerhört imponerande!


Grön barnfamilj


Ännu en hund som inte förstår varför den måste vara med om detta...


"If you're lucky enough to be Irish, then you're lucky enough"


Söt liten tjej som dansade för alla som ville titta


Den inte så söta, äldre versionen av den lilla tjejen, hon dansade inte. Inte än i alla fall. 


Ett gäng hästar, men inte militärer, snarare en ridskola. 


... och efter dem kom rengöringen


... hatt igen


Nu är det kväll och eftersom vi inte kom in på den första klubben, hamnade först jag och Olof på ett litet, uppenbarligen mycket populärt ställe mitt i the Village. Det var så mycket folk att vi nästan inte kom in någonstans, men så såg vi att den här puben hade Happy Hour - få en öl och en burgare för $5, perfekt tänkte vi. Men tydligen hade happy hour slutat och vi fick betala $30 för två öl + burgare. Förbannade (okey, det var mest jag som var arg) och uppenbarligen lurade, kastade vi oss vår mat, blev på bättre humör och tog den här bilden som egentligen inte visar någonting av stället men vi (jag) är glada igen i alla fall. 


Vi mötte upp vårt vanliga gäng, Crystal, Espen och Jess uppe i Upper West istället, där var det betydligt mindre folk men fortfarande fest. Vi hittade en irländsk pub som både hade liveband och jukebox så vi var nöjda.


Vi hängde i samma hörn som Henke Larsson. 


Här är vi!


Så gröna vi kunde (jag har grön ögonskugga...)


Första gången jag spelar på en jukebox. 

Så slutade en bra dag!