måndag 31 oktober 2011

Full fart i London men inte så barnvänligt ändå kanske...

Okey, kanske tar tillbaka det där om att London var barnvänligt. Har nämligen idag släpat runt på en barnvagn med två barn i och det är inte lätt! Min äldsta bror Hans är nu också i stan med fru Johanna och två av sina barn, Otto och Jakob. Så idag har vi hängt med dem en hel del. Vi började med lunch (vi, småbarnsfamiljen har ganska lång startsträcka) på ett väldigt trevligt ekologiskt ställe som heter Daylesford. Det är ett fik med produkter från en ekologisk gård som ligger i Gloucestershire utanför London (www.daylesfordorganic.com). Gården har tydligen tre fik i London och är väldigt framgångsrika. De har bara ekologiska, närproducerade varor och allt från kött till ketchup till cider och vin och både egna produkter och inköpta från andra gårdar, väldigt mysig och lantligt vilket vi gillar. Dessutom är Hans precis på gång med köttproduktion på Övedskloster så inspirationen flödade.

Visst ser det mysigt ut!

Man kommer in till detta och blir sugen på att direkt gå hem och göra en grönsakssoppa!
(eller ngt annat med grönsaker i)
En av de många hyllor med marmelad, senap, honung, ljus, kräm och husgeråd

Jakob underhöll en lätt uttråkad Walter


 Efter lunch tog vi tunnelbanan till London eye som gänget skulle åka och Christian gick hem för att jobba. Tunnelbanan var ett äventyr i sig, som jag skrivit tidigare så är tunnelbanan ingen dans på rosor för oss stackars fastrar som släpar runt på brorsbarn i barnvagnar. Men vi var ändå tre vuxna (och fyra barn ioförsig) så det här skulle nog gå bra. Och ner kommer man alltid! Med ett stånkande och kånkande stoppade vi upp 20 personer i trappan men fick i alla fall ner barn och barnvagn. Sedan hoppade vi av vid Westminster och där skulle det inte vara några problem, det är en av de få tunnelbanestationer som har hiss. Nu tyckte vi svenskar att skyltarna var något otydliga och gick därför fel, fastnade mellan två nödutgångar och en kvinna skrek på oss i högtalaren att stanna där vi var, personal skulle komma och hämta oss. Det här rummet var ett hyfsat varmt betongrum och eftersom vi inte riktigt hörde vad kvinnan i högtalaren sa så tänkte vi att vi kan nog gå ut genom den andra nödutgången (den vi kom ifrån var nämligen låst) men då skrek hon en gång till, att idioterna (hon sa inte det, men det var underförstått) som gått ut genom nödutgången skulle stå still, personal var på väg. Vi stod still och väntade tills en lagom luttrad man kom och sa att vi skulle gå på andra hållet och mycket riktigt, mitt på perrongen fanns visst både hiss och tydlig skylt, så vi åkte upp där istället. Denna hiss tog oss upp till själva stationen, sen var det ändå tre trappor upp till markplan. Väl uppe väntade vår belöning och något som framförallt Otto och Jakob längtat efter att se, nämligen Big Ben. Så vi såg Big Ben, gick över bron till London Eye och skulle sen (såkart) ner tre trappor igen. Själva kön till London Eye var galet lång och man fick inte ta med sig barnvagn in så jag och de små barnen struntade i det och gick istället in på Londons akvarium. Vad möter mig där om inte, jo just det, 4 trappor ner innan själva akvariet börjar så det var bara att börja kånka igen. Men det var det värt för Walter var helt begeistrad i alla fiskar och sprang omkring där inne som om det var undervattens-julafton.  Här kommer lite otydliga bilder därifrån, det var rätt mörkt men det tyckte å andra sidan Beata var roligt och skrattade flera gånger åt olika ljuseffekter, hon brydde sig inte så mycket om fiskarna, jaja var och en blir salig på sin fason, som mamma brukar säga.





söndag 30 oktober 2011

Samlar på SKYLTAR

Jag gillar skyltar. Lite knäppt kanske men jag gillar små underfundiga ordspråk, ordvitsar och idiotiska uppmaningar, det piggar alltid upp liksom och sätter lite guldkant på vardagen. Mamma, pappa och Olof fick stå ut med mig i New York när jag skulle fotografera varenda udda skylt jag såg. De behöver inte vara roliga eller tänkvärda, vissa är rakt upp och ner fina (jag är inte ironisk nu alltså). Här kommer ett litet urval, det kommer säkert fler sen, jag är ständigt på jakt!

I USA får ofta personalen använda samma toalett som kunderna och då kan de tydligen
behöva en påminnelse och det är väl bra. Eller?

Det här zoot har tydligen fått en och annan anmälan om döda svanar...

Nu något lantligare!
Jag vet inte om vi påverkade någon p-vakt, men vi fick inte böter i alla fall

Ibland kan man inte vara nog tydlig

Genialt, hoppas att den här killen är superrik!

Dog Free Area - well...

Man kan inte tumma på sina uppgifter, är det stop så är det stop 
story of my life

Hoppas ni har haft en bra helg!

London so far - i bilder

Första dagen - jag och lilla B, innan barnstol införskaffas

En bestämd liten Walter vill köra vagnen själv

W har fått tag på en motorcykel

Första dagen själv ute på stan, jag gick vilse och hamnade vid Big Ben - hep!

Spelar en del wordfeud


Åka kana kan vara det roligaste som finns!

Första gången lilla B gungar!


W snackar med sin mormor på sin födelsedag och vill gärna vara i fred

På shoppingtur, alla är nöjda! 

fick lite Boelspexvibbar

W fick en för tidig julklapp, en bok om traktorer
Japp, hyffsat mycket bilder på barnen men de är mitt största umgänge för tillfället (förutom Christian & Ika men det är inte lika kul att fotografera dem). Men imorn kommer min äldsta bror med fru och två barn så snart kommer lite andra bilder och nu ska vi "göra London" på tre dagar!

Nanny i London

Nu är jag alltså i London och umgås med mina brorsbarn. Det är min mellersta bror (Christian, 9 år äldre) som flyttat till London med fru och barn eller snarare min svägerska som flyttat med man och barn. Hon läser nämligen en kurs här på 10 veckor (kolla in Ikas blogg www.ikaramel.se) och Christian kan ta med sig sitt jobb, kan man säga, jag kommer skriva mer om det sen (kolla in www.digiviter.se). Poängen är i alla fall att de behövde någon som skulle hjälpa till med barnen och eftersom jag satt hemma i somras och funderade på vad jag skulle göra till hösten och hur jag skulle ta mig ifrån Lund lite så passade detta alldeles utmärkt. Jag hade inget jobb under hösten, var sådär sugen på att plugga och ville absolut komma bort från Lund i några veckor (Lund är fantastiskt och jag vill bo där för alltid men ibland behöver man en paus från hela det interna studentlivet) så jag hakade på Londonresan och nu är jag då alltså nanny. Visst; 3 års utbildning, chef i både spex och karneval, erfarenhet som sjukgymnast, producent, produktionsassistent, volontäransvarig och public relations och jag blev nanny. Ja, det låter ju inte så magiskt om man radar upp det så men detta är faktiskt mycket roligare än man kan tro, vilket kanske har något att göra med att det är mina brorsbarn och att de är fantastiskt gulliga och roliga?

Walter är nyss fyllda 2 och har kommit in i någon slags trotsålder men är rätt lätt att charma om man bara har en traktor i bakfickan. W älskar traktorer, bilar, motorcyklar, flygplan och så vidare, så London, med alla sina olika fordon, är som ett litet paradis för honom. Beata är snart 8 månader och kommer nog snart börja krypa, hon är som en liten dröm. Sitter gärna och leker med några enstaka leksaker, jollrar och skrattar en massa. Så vi har roligt nästan jämt och upptäcker London i vår egen barnvänliga takt. Och London är ganska barnvänligt. Visst inte sådär som vi tänker i Sverige med tillgänglighet för barnvagn överallt, nejdå. Det finns inga hissar ner till de flesta tunnelbanestationer (och ofta inte rulltrappa heller), man kan inte värma barnmat någonstans och affärer ligger gärna på flera våningar där barnavdelningen så klart ligger på ett plan som det inte går hiss till (ibland undrar man hur de tänker). Men det känns som att attityden mot att man kommer dragandes med en barnvagn med två barn i stort sett alltid är positiv, man får alltid hjälp upp och ner för trappor och av och på bussen och det finns en massa parker med olika lekplatser. Vi har hittat vår favoritpark: Battersea park. Där finns ett litet minizoo för barn samt en stor lekplats och framförallt en massa små cyklar och traktorer att köra på, det är som himmelriket för Walter. Och så har vi en jättefin park precis utanför vår lägenhet, den är som en jättestor inhägnad gräsmatta med en liten gång runt om och fontän i mitten och nu har vi köpt en liten trehjuling till W så nu kommer vi nog kunna hänga där rätt mycket. I den parken är det också alltid en massa barn som leker så det finns alltid någon att sparka boll med. Så livet som nanny i London är toppen och nu har vi varit här två av sex veckor och tiden går faktiskt ganska fort. Så förutom att Olof (min kille som jag lovade skulle komma på tal) och Sulitelma (min hund) inte är här så trivs jag oerhört bra! Jag ska försöka lära mig att lägga upp bilder också (hur svårt kan det vara?) så får ni snart se vår värld också!

lördag 29 oktober 2011

Var ska man börja?

Ska man börja skriva mitt i sagan, berätta lite lagom bakgrund om den tillfälliga huvudhistorien eller bara dra hela plotten? Jag väljer att avslöja information as we go helt enkelt. Detta är inte första gången jag bloggar, jag hade en blogg när jag var 18 också. Men då skrev jag mest (i andras ögon) helt meningslösa saker om mig själv, och missförstå mig inte nu, det kommer jag fortfarande göra, var så säker! Men jag tänkte också försöka skriva om min något mer professionella sida och vad som förhoppningsvis, så småningom, blir en framgångsrik karriär. Problemet är att ingen riktigt vet vilken slags karriär jag kommer sikta in mig på och inte jag heller för den delen. Färdig sjukgymnast med producentambitioner. Det är jag. Och för tillfället vill jag gärna satsa på båda rollerna. Men hur ska man börja? Har jag kanske redan börjat något? Jag kommer till det, senare. Jag tänkte också starta ett eget företag. Det kan vara bra att ha, har jag hört. Så jag tänkte helt enkelt, i denna blogg, skriva om hur jag startar eget företag, varför jag är i London, vad jag ska göra i New York, vad som samtidigt händer i Lund och så blir det förmodligen en del snack om min kille, min hund, min familj och mina vänner. Det ska jag nog kunna fylla en blogg med - mycket nöje!