Årets badflicka!

Vi har råkat få en cockerspaniel som älskar att bada! Oavsett om det är i hav, sjö, damm eller pöl så badar hon året om. När vi är på landet går hon ut med mamma och de andra hundarna vid sju och då passar hon på att ta sig ett morgondop i springvattnet, för att sedan komma tillbaka och lägga sig hos oss igen. Härligt!

Första badet! Hon verkar faktiskt gilla att bada (duscha) i badkar också

Sommarbad i Vombsjön

I springvattnet där Sulli även tar morgondopp

Besvikelse över ett fruset springvatten som det inte går att hoppa ner i.

Nästa år ska vi försöka gå på lite hundkurs med Sulli för att se hur stort hennes jaktintresse verkligen är. Då hoppas vi att vi kanske kan få nytta av hennes badglädje!

Så mycket film man måste se!

Trots att jag älskar film och bio och mysiga hemmakvällar med en skål popcorn, en chokladkaka och en bra rulle framför sig så har jag tyvärr missat alldeles för många filmer på sistone. Och vilket svenskt filmår det har varit! Med Milleniumtriologin och Noomi Rapace, mellansonen Skarsgård, Tinker Tailor Soldier Spy för att bara nämna lite. Om man läser artiklar om filmåret så verkar Lars von Triers uttalande i Cannes fortfarande vara en stor snackis men även hans film Melancholia är en av årets filmer. Andra stora filmer som kommit har varit Black Swan, King's speech, 127 timmar och Bridsmaides. Sedan har vi så klart de stora uppföljarna också (som mest görs för att de inte kan tacka nej till alla miljoner) Baksmällan 2, Pirates of Caribbean 4 och Alvin och gänget 3. Man kanske inte behöver se alla men några av storfilmerna vill man ju se för att hänga med i "snacket". Sen förutom alla de nya filmerna finns det helt gäng gamla klassiska filmer som jag aldrig har sett. Man vågar väl knappt berätta men jag har till exempel aldrig sett Borta med Vinden och första gången jag såg Dirty Dancing vad bara för någon månad sen. Men det ska det bli ändring på! Ska man jobba med film bör man allt veta vad man snackar om! Jag fick fyra klassiker av Olof i julklapp och sen blir det väl till att börja hyra och köpa till lite. Det är roligare att köpa än att hyra, så att man kan se om och ha i bokhyllan. Ett stort filmbibliotek är en framtida dröm som jag jobbar stenhårt på!

Vill man läsa mer om årets filmer, eller om andra års filmer så kan man göra det på: http://www.moviezine.se/

Kusiner och släktskap!

Idag är det Annandag jul vilket också innebär kusinmiddag hos farmor! Det brukar vara mycket trevligt och det var det också i år. Det kanske är fånigt nu när vi är "vuxna" men det blir en annan stämning när inte föräldrarna är med och vi kan flamsa och tramsa nästan hur mycket som helst. Farmor är förstås helt med på noterna och verkar trivas i den gemytliga men högljudda stämningen som uppstår när vi uppdaterar varandra på året som gått. Vi är sammanlagt åtta kusiner och även om vi alla har varit i Malmö/Lund de senaste åren så ses vi inte alls så mycket som vi kanske hade velat. Nu har en av oss flyttat tillbaka till Stockholm, en till Värnamo, en är på väg till Frankfurt, vi ska till New York och de som är kvar har fullt upp med studier och jobb och barn (i olika ordning). Så det är mysigt att få träffas hos farmor och ganska snabbt glider vi in i den jargong som man bara kan ha med familj eller riktigt nära vänner. Farfar brukade tydligen säga: "Det är så trevligt när alla vännerna är släkt, men ännu trevligare när alla släktingar är vänner", vilket vi lyckligtvis är. Jag vet inte om det beror på att vi har ovanligt bra koll på våra släktband eller vad, men jag tycker att det är viktigt att veta var man kommer ifrån och att ta vara på de släktingar man har. Jag minns hur vår gymnasierektor P-O Olsson, i sitt tal på vår julavslutning något år på gymnasiet, sa att vi skulle värdesätta och lyssna på våra far- och morföräldrar när de berättar sina gamla historier, även om vi hade hört samma historia tio gånger förut, för kanske, kanske, var historien lite extra bra just denna gång. Så tänk på det! Och hälsa på din gamla släkting en extra gång nu i mellandagarna!

Ingen jul utan coca cola!

Min första julstämning brukar jag få när coca colas reklam börjar gå. MEN i år har jag lyckats missa den så jag var tvungen att youtubea den och jag vet inte om jag hittade den som går i Sverige men den här var fin i alla fall!

Att söka amerikanskt visum

God Jul allihop! Det känns konstigt att bara hoppa in i andra saker men jag tänkte egentligen inte ägna jättemycket bloggplats åt julen. Vi har varit med Olofs familj och haft det härligt och ser nu fram emot några avkopplande dagar på landet hos mamma och pappa dit vi kom idag. Så det är gött!

Men det som också är gött är att vi har fått mail från NYFA (new york film academy, remember?) och våra papper har tydligen kommit fram. Vad är då nästa steg kan man undra, för vägen dit är fortfarande lång. Låt mig bara sammanfatta stegen so far (jag gillar konkreta listor).

1. Hitta skolan, beställa material --> gjorde att en kille mailade oss och frågade om vi verkligen var intresserade --> "ja" sa vi och vi skulle föresten besöka New York så vi ville gärna komma förbi och titta, det gick bra så klart. De tog emot oss och visade runt.
2. (man kan skippa första steget...) Skickade in en kursansökan till skolan via deras hemsida. Piece of cake. "Det här kommer gå smort som en kakform" tänkte vi.
3. De skickade tillbaka diverse olika mail med information om betalning, I-20 cert-ansökan, boende samt vilka andra papper man måste skicka in (till exempel passkopior och betyg).
3,5. Leta reda på alla dessa papper vilket innebär gå till banken och ringa gamla gymnasieskolan för de gamla betygen samt fylla i två eller tre olika enkäter. "gick inte så fort som vi tänkte" tänkte vi.
4. Vi skickar in allt detta + bokar biljett till USA (det vill säga, vi borde göra det nu, vi började egentligen med att göra det och måste nu boka om de biljetterna, men det var ju en liten miss kan man säga) + betalar depositionsavgiften på 500 dollar som verkligen bokar plats på kursen
5. I-20 certifikatet är nu på väg och vi har ytterligare två avgifter att betala innan vi kan få vårt visum så dessa ska betalas "nu, är vi verkligen nästan färdiga"
6. Dags att boka tid på amerikanska ambassaden i Stockholm. För dit måste vi på "intervju" för att få visum. Men det räcker inte att bara åka dit. Då måste vi också fylla i ett dokument som man hittar på deras hemsida, man ska ha med pass OCH personbevis (om jag förstått det hela rätt), bevis på att man har råd att vara i USA under den tiden man ska vara där + det här I-20 certifikatet som verkar vara själva klistret i hela kakan. "inte alls färdiga ännu tydligen"
7. Vi har förhoppningsvis vårt visum, vi har förhoppningsvis plats på kursen, vi har flygbiljett och då är det dags för: försäkring, boendeletande och så ska vi ju betala resten av kursavgiften. Piece of cake!

Och så lär jag väl ha glömt något och så lär det väl dyka upp lite till på vägen. Men just NU inväntar vi som sagt det här certifikatet. I'll keep you posted!

Att skriva sitt testamente...

Ingen fara, det är inte som ni tror. Testamente för mig är i första hand något man skriver efter att man har haft en chefspost som man sedan ska lämna över till någon annan. Till exempel i Lundakarnevalen är detta ett tillfälle då testamenten är direkt nödvändiga. Visst, varje gäng vill göra sin karneval men det är ofta ganska bra att få reda på vilka (i efterhand) uppenbara fällor man inte vill gå i. I Boelspexet har vi också testamenten och när man får sin chefspost uppmanas man att direkt börja samla på sig visdom som man ska plita ner i sitt testamente. Detta glömmer man så klart och sedan sitter man där, med ett tomt worddokument och ska försöka formulera månader av slit, sena kvällar, idiotiska beslut och fantastiska lösningar. Inte så lätt! Ofta har man tur och har fått ett testamente från sin föregångare som var så bra att man kan utgå ifrån det och bara lägga till det man själv har utvecklat. Min nya kollega Filip (tillika vår kompis Filip och Olofs gamla sambo) och jag föreslog att man skulle införa testamenten i Humorfestivalen, för att det skulle vara bra av många anledningar. Så nu sitter jag här, bara ungefär 4 månader för sent och funderar på hur jag ska formulera mig. Jag älskar ju egentligen sånt här och de bästa testamentena är de som på ett enkelt och kortfattat sätt tar en igenom hela resan och som har konkreta tips på hur man ska hantera olika situationer samt kontaktuppgifter till bra folk som man kan ta hjälp av. Mitt stora problem (som ni också säkert märker) är att jag har väldigt svårt att hålla mig kortfattad. Jag vill ge så mycket information som möjligt men även om man ofta kan ha testamenten som en lathund i bakgrunden hela tiden så är för mycket information mer stjälpande än hjälpande. Så kort och koncist ska det vara och viktigast av allt, se till att lämna kontaktuppgifter till dig som skriver testamentet, så att efterträdaren vet vart man kan vända sig om allting skulle gå helt åt skogen (förhoppningsvis beror det då inte på testamentet).

sitter här och fryser

Det är lite kallt i vår lägenhet. Det är nog en följd av otäta fönster och dåliga element (det är min högst okvalificerade gissning). Men det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Så jag har klätt på mig.

Det är bara att fortsätta jobba!

Så osmakligt men så roligt

Ja, de har för mycket pengar och fritid. Nej, de tänker inte alls på miljön eller sina grannar. Men ändå! Det är ändå lite roligt att titta på de fantastiska ljussättningarna som folk (oftast amerikaner) pryder sina hus och tomter med till jul. Så här kommer en liten fin video på ett något överdriver hus... Enjoy!

Ps. Nu har det börjat snöa i Lund! Låt julkänslorna flöda!

Köp mjölk Skriv bok!

Januari-februarisysselsättningen är räddad! Jag ska nämligen få jobba med Köp mjölk Skriv bok. Det är Anders Janssons och Johan Westers nya föreställning som kommer spelas på Arenan här i Lund. Jag är inte helt insatt ännu, har börjat pilla med lite smågrejer men ska börja på riktigt efter nyår. Det ska bli fantastiskt roligt, inte minst att jobba med Anagrams liveproduktiongäng som är så härliga!

Pssst. Gå in och köp biljetter, de går tydligen rätt bra!

Nya tag och nya jobb!

En vecka kvar på sjukgymnastjobbet på StrokeDagRehab. Det har verkligen varit fantastiskt roligt och vilken härlig arbetsmiljö det är. Eller nej, låt mig ta tillbaka det där. Att hela tiden ha ledningen flåsande i nacken för att man ska spara, att det inte finns resurser, att det som är trasigt kanske får vara det ett tag till och att man inte tillsätter vikarier om någon vill ta ledigt eller blir sjuk, det är inte den mest rogivande arbetssituationen. Men sjukhuset ska spara in 450 miljoner till i september ungefär och hur det ska göras kan man ha väldigt mycket åsikter om, och det har jag, men låt oss inte gräva ner oss i det nu. Det får dyka upp någon annan dag. MEN alla som jobbar på StrokeDagRehab är oerhört duktiga och härliga människor. Redan första dagen trivdes jag och hade roligt på jobbet, direkt. De är fantastiska på att hålla humöret och stämningen upp trots allt. Så det är sorgligt att mitt vik bara var en månad långt (jag lyckades få jobbet precis innan anställningsstoppet om någon undrar) och att jag måste sluta på onsdag.

Men ur askan i elden fast på ett bra sätt - som ur grädden i kakan snarare. För nu siktar vi mot 2012 då jag kommer satsa lite mer på producentgrejen. Vi har skickat in alla papper till NYFA nu OCH betalt depositionen så nu inväntar vi bekräftelse samt vårt I-20 certifikat. Det är oerhört spännande! Och förutom kursen räknar jag med att få vara med och jobba med ett par föreställningar men inget är bestämt än. Det stora problemet med alla produktioner, både live och film är alltid pengarna så klart. Och frågan vi jobbar med är om det viktiga är att tjäna ihop någon form av lön för tillfället eller investera i föreställningar nu för att tjäna pengar senare? Men hur länge kan man hålla på så?

För övrigt så letar min bror och svägerska en au pair. De ska till Frankfurt i 3 månader. Ika har fått jobb där, som inredningsdesigner, vilket är helt fantastiskt. Heja henne! Så de åker iväg i 3 månader till och behöver så klart en au pair till de små. Vad jag inte förstår är varför de nu söker "au pair" men jag har fått stå ut med att heta "nanny" hela hösten. "Au pair" låter mycket mer sofistikerat. Det kan så klart vara för att "Nanny Fanny" rimmar. Kul. Men i alla fall! (jag har verkligen svårt att hålla tråden idag) de letar au pair och om ni vill veta mer kan ni kolla in Ikas hemsida www.ikaramel.se

Jag har ropat på vargen så många gånger...

Men nu, NU, är vi äntligen verkligen på gång, med i alla fall en bunte papper som ska till det där Amerikat. Jag har gjort färdigt ett kuvert med adress OCH frimärke med våra betyg. De måste nämligen ha dem i pappersform av någon anledning. Olof ska få dubbelkolla papperna, sen ska det slickas igen och skickas. (anledningen till att han ska dubbelkolla våra två olika betyg är att jag upptäckte innan att jag råkat lägga ner två exemplar av mina betyg, så nu tar jag inga risker). Och i samma veva som vi skickar betygen ska vi betala in depositionen. FÖR när vi har gjort dessa två punkter, på min alltid så oändliga att-göra-lista, så har vi BOKAT våra platser på våra respektive kurser. HEJA! Så det ska vi göra i kväll och då ska vi dessutom passa på att skicka iväg var sitt mail med vars fyra bifogade dokument för att vi ska få vårt I-20 certifikat och sen ska vi bara ta oss till ambassaden och sen har vi vårt VISA. Ni fattar att hjulen verkligen rullar nu. Men att det går trögt och det var tur att vi började för någon månad sen och inte två månader innan som Matthew på NYFA tipsade oss om först. Men han kunde ioförsig inte veta att vi inte är helt snabba. Fick föresten svar på första stipendieansökan idag, från Swedbank. Jag fick inte det stipendiet, vilket var en stor besvikelse, det var det jag trodde mest på. Men men, bara att ta nya tag!

Lyssnar för övrigt på musikhjälpen som började idag. Jag har önskat en låt så nu kommer jag lyssna tills de spelar den. Hoppas att de spelar den! In och önska låtar och bidra med 50, 100 eller 200 kr!
Musikhjälpens hemsida

bakom kulisserna

Hittade en bakomkulissarna på valpfilmen, så här kommer den också:

Kan inte detta vara sötaste reklamen?!

Alltså jag brukar inte vara så där "tjejig" som man kan vara om man har tre systrar istället för tre bröder som jag har, men den här reklamfilmen, alltså jag döööör typ vad söt den där valpen är!

Boven i bloggdramat....

... är Zelda. Jag är hemskt ledsen att behöva säga det men "hej, jag heter Fanny. Jag är en sjukgymnast som informerar patienter om att vikten av att undvika stillasittande, men jag älskar att spela tv-spel." Senast inköpet heter Zelda och det är fantastiskt! Både jag och Olof är fast och spelar så mycket vi hinner (när vi inte packar lägenhet, skriver papper till USA och jobbar). Vi försöker att inte spela utan varandra så egentligen har vi umgåtts mycket mer sedan vi började spela, innan satt vi bara med våra datorer i var sitt knä men nu måste samarbeta och vara vi för att få lilla Link att hitta sin älskade, det känns oerhört fånigt och romantiskt. Det är i alla fall därför som jag inte har bloggat de senaste dagarna. I kväll är jag barnvakt, hos mina andra brorsbarn än de ni hört talas om i London (de är nämligen fortfarande i London), och wii-spelet är hemma, så i kväll blir det inget Zelda. Men jag har fått mysa och tramsa en massa med Otto, Jakob och Olivia istället, tre små charmtroll, så jag är rätt nöjd ändå!

Julfest med Boelspexet!

Då Björn i syeriet berättade att han gärna läste min blogg men aldrig orkade läsa hela inläggen för att de var så långa, kommer här ett kort hyllningsinlägg till Boelspexarna.

Igår var Boelspexet i Skanör på julfest, en liten fin klick boelister hade planerat detta och sett till att vi både fick glögg (i storm på piren, man måste nämligen gå till piren när det är Boeljulfest), julsnaps, god mat med jultouch, julspel och, bäst av allt, TOMTE! Det hela var oerhört magiskt! Och så var det roligt att se alla igen så klart! Vilket gött gäng det är! Jag längtar till återuppsättningen i mars!

(hoppas du kom hela vägen hit Björn!)

Här får vår förman Mia sitta i tomtens knä!

Nytt jobb med kläderna ut och in

Jag är lite rörig ibland, de flesta som känner mig kan intyga detta. Har många ambitioner och höga mål om hur saker och ting ska vara, Olof kan intyga detta (han kan också intyga att jag är den förste att bryta mot mina egna regler, så jag är inte alls så ordentlig som jag gärna vill vara). För tillfället tänkte jag äta gröt varje morgon. Det låter enkelt, tänker ni, inte alls ett speciellt högt mål, det klarar hon. Ha! Eh nja. Till att börja med kan jag berätta att fram till mellanstadiet någon gång drack jag o'boy till frukost. Ett glas o'boy varje morgon, ibland varm, ibland kall. Detta berodde inte på lata föräldrar kan jag säga, de var tvärt om ganska tjatiga som jag minns det, och försökte på alla möjliga sätt få mig att äta en bättre frukost, kompromissen blev att jag fick behålla min o'boy men jag var tvungen att äta en macka också. Under gymnasiet och studietiden, när jag fick ta mer eget ansvar, blev det ofta ingen frukost alls. Jag minns hur min kompis Cin kunde prata hur länge som helst om hur fantastiskt hennes frukost var och att det är en helig stund för henne som man inte förstör om man fortfarande ville vara hennes vän. Jag förstod aldrig detta men lät henne vara, ville inte riskera att hamna på svarta listan. Jag är helt enkelt ingen frukostmänniska. Så att då plötsligt äta gröt varje morgon är ett större steg än ni tror, men idag var det dags. Första dagen på nya jobbet, lite nervös och kände att det skulle vara bra att vakna tidigt och verkligen äta frukost. Jag försov mig. Vaknade 20 min innan jag skulle gå, fick hoppa frukosten, kastade på mig kläderna och upptäckte lagom till kvällsmaten att jag hade fått på mig mitt linne på fel håll. Hela dagen har jag haft på mig linnet ut och in. Ingen har märkt något men jag tog det ändå som ett tecken på att jag är i ett desperat behov av lugna, harmoniska mornar med både gröt och proviva. Vi får väl se hur detta går... I morgon ska jag gå upp i tid!

Ett steg närmare New York!

Nu händer det grejer på New York-fronten. Idag skickar vi in bevis på att vi faktiskt har gått ut "high school" och jag måste också skriva på ett sex sidor långt kontrakt. Olof som ska gå en skådespelarkurs behövde visst inte det, det hjälper väl inte, skådisar kan man inte kontrollera ens med kontrakt kanske. Visade sig också att min kursavgift steg med 1000$ eftersom jag också betalar för utrustning tydligen. De glömde visst skriva det på sin hemsida. Då räknar vi om budgeten, igen! Och så verkar dollarn stiga, helvete. Den får gärna sjunka sådär två kronor nu om någon månad när vi ska betala allt. Det är lite läskigt att man inte har kontroll över det, men det är bara att gilla läget. Men i och med att vi nu får iväg våra papper så har vi snart paxat plats på våra respektive kurser, känns otroligt kul! Idag ska vi också visa lägenhet för potentiell andrahandshyrare, vi hoppas på det bästa! Och så insåg vi igår att vi har massor att röja och flytta ut innan januari, så snart får vi sätta igång med det också. Det är mycket som ska fixas! I'll keep you posted!

Bye bye Lollon!

Nu är vi hemma igen. Olof efter fem dagar och jag efter sex veckor. Förutom julskyltningen som plötsligt drabbat Lund är det mesta sig likt. Visst Domkyrkans museum (eller vad det nu är) är färdigt och invigt och Saluhallens nybyggnad börjar också ta form. Och granen har visst ramlat på Mårtenstorget på grund av någon liten storm igår. Stormen Berit tydligen. Det låter ju skräckinjagande... Varför dessa namn för övrigt? Jaja, det är ett så kallat sidospår, glöm det. London har sammanfattningsvis varit underbart! Vi har haft härligt väder i stort sett hela tiden, människorna är trevliga, maten är ganska god, pundet är billig, staden är trevlig och barnen, dessa fina barn som jag lyckligtvis fått mysa med i sex veckor, shit vad jag saknar dem. Redan? Ja, jag saknade dem redan imorse när vi smög upp utan att väcka någon, annars brukar det vara Walter som väcker mig med ett "gå upp!" och stort leende. Sen vill han ha "vide" (välling) och "titta tede" (titta på barnprogram på tvn, helst Nicke Nyfiken och hans "pappa"). Beata vaknar även hon, ofta med ett leende. Och även om hon inte snackar ännu så kan hon klappa, vinka och snart krypa! (inget av detta kunde hon innan vi åkte). Måste visa en liten fin film på barnen tillsammans, för de gillar verkligen varandra också. (herre gud, jag börjar låta som skådespelarna som ska marknadsföra sin film och som bara måste berätta hur underbart de har haft det tillsammans med hela crewet och att de alla är som en familj och att ingenting är dåligt. Men vi är redan familj och visst det var jobbigt ibland och ibland var alla arga och ibland regnade det, men oftast inte.) Så här kommer filmen i alla fall. (W höll på att byta om till pyjamas, därav har han inga byxor. Och det är mitt diadem han har på sig, om någon undrar...)

Och London var barnvänligare än vad jag först trodde, jo man kan i stort sett inte åka tunnelbana själv, eller man kan men man vill inte, men i övrigt har vi hittat en massa roliga barnaktiviteter. Army museum (det hette inte War museum, som jag har trott hela tiden) var helt klart bäst. Science museum var också bra men fruktansvärt mycket barn, trots att vi var där på en vardag, då var nämligen alla skolbarn där. Men Walter älskade att leka med vattnet! Och så finns det ett helt gäng parker så klart!

Olof och jag har hunnit med lite mer vuxna grejer som shopping och musikal också men vi ville båda hänga med både barnen och Christian & Ika så vi var inte jätteaktiva vad gäller museebesök och sevärdheter, tvärt om, vi såg Lord Nelson, Big Ben och Westminister Abbey, c'est tout. Men vi har gått en massa och bland annat varit på Winter wonderland i Hyde Park och tittat på julmarknaden och karusellerna. Det var mysigt men kanske lite väl mycket folk. När man känner att man bli slussad fram av folkmassan och inte kan stanna för att titta på saker, då är det några personer för mycket. Men åker man dit en vardag så är det inga problem!

Vattenlek på Science Museum, Ws kompis Grace till höger

Lilla B med ett klistermärke, så nöjd för så lite

På army museum

Somnar i cykelaffären

Åker tåg på Winterwonderland

Mys på musikal

"den här vill jag ha i julklapp!"

På sushirestaurang med Zhaklina (som inte kan använda pinnar)

På Piccadilly cirkus

Turistigt på stan

På väg att laga en punkterad vagn

Följa John i St James' Park

Sushibuffé sista kvällen

Bagaget vi fick med hem, 3 stora väskor+4 handbagage

That's it! Nu blickar vi mot nya utmaningar och nya städer. Först Lund ett tag, börjar jobba på onsdag och pappersarbetet inför USA fortsätter, men mer om det senare. Tack Christian och Ika för fantastiska sex veckor och två fantastiska barn! Och som Walter säger "Bye Bye Lollon"!

Modigt av Samsung

Samsung nya reklam är rätt kaxig får man nog säga

Frågan är bara om de kommer kunna påverka apple-fansen som verkar rätt säkra på att iPhone 4S är telefonen med stor T. Och vem kan klandra dem? Man blir rätt sugen att bli bästis med den där Siri...

Även Josephine Bornebusch gillar sin nya telefon --> Josephines blogg

Nu är det spex på gång

London är fantastiskt och det var verkligen läge att lämna Lund en stund och det är jätteroligt att se en ny del av världen. Men ändå. Det är ändå siste-november-helgen nu och till skillnad från många andra, som avskyr november-rusket och mörkret som kommer, så älskar jag november och det fantastiska spex som kommer med den månaden, nämligen Lundaspexet. Jag tror att jag har sett varje Lundaspex, höst och vår, så länge jag kan minnas och så fort jag kunde kastade jag mig in i spexvärlden i Lund. Därför känns det konstigt nu att inte vara med, att inte vara DÄR, när de spelar Berlinerluft och ridån går. Oerhört konstigt. Men nu kör de i alla fall, med det nyskrivna spexet Jean Baptiste Bernadotte, gå och se det om ni är i närheten av Lund. Gå in på Lundas hemsida och läs mer!

Bilduppdatering!

Insåg plötsligt att jag har varit dålig på att bilduppdatera senaste dagarna så här kommer ett gäng bilder! Och så måste jag bara säga OLOF ÄR HÄR! Äntligen! Vi ska blogga ikapp de närmsta dagarna, han är lite dålig på att uppdatera sin blogg nämligen så jag måste föregå med gott exempel. Och varning för att följande bilder kanske fokuserar en del på Walter och Beata men de är så fina så det gör inget!

Den fina båten på Diana Memorial Playground,
lite för stor för Walter men den var spännande att titta på!

Han åkte rutschkana istället

och körde traktor!

... och gungade

Beata åkte vagn

Walter låter Olof provsmaka frukt genom datorn

En söt liten tjej i sin nya klänning!

Walter provsatt en karusellhäst

På naturhistoriska museet  

Utelåsta, Christian försöker få upp dörren

Sen försökte Walter

Det kommer fler bilder snart! Nu ska vi göra London på fyra dagar och visa Olof allt vi gjort. Ikväll har vi sett Wicked som sammanfattningsvis var FANTASTISK! Se den om ni har möjlighet! Min tanke är att jag ska ge er en lite utförligare recension och också jämföra med Billy Eliot och Anything Goes som vi såg i New York men det får bli när energinivån är lite högre. En sak är säker, man blir oerhört inspirerad av att gå på musikal, nu ska här produceras!!

vi dricker öl

Nu har vi förtjänat en öl, efter tre timmar i trapphuset. Dessutom är vi på semester. En sex-veckors-semester där man får dricka öl på en söndag. Eller tisdag. Här kommer därför en kul ölreklam!

Oh what a night

Att hänga i ett trapphus i tre timmar med två små barn är inget jag rekommenderar. Vi har varit utelåsta, utan mat, blöjor, Ikas glasögon, Ikas skor halva kvällen. Det var också precis under den tiden barnen skulle äta och sova och efter cirka 30 minuter hade Beata gjort kod brun (ni fattar?!). Vilken cirkus och förtvivlan. Men efter kontakt med fyra olika låssmeder på fyra olika telefoner med för lite batteri som dog en efter en (telefonerna alltså, inte låssmederna) så kom först ingen låssmed inom en timme som han hade lovat, han hade blivit uppehållen på kunden före oss. Men sen, efter ytterligare 55 minuter kom en kille, stack in en liten plastgrej och vips så var dörren uppe! För det tog han mer betalt än vad vi lägger på el på tre månader, men absolut, totally worth it! Det är alltid skönt med utgifter som man inte behöver tänka över, vi var ju tvungna att komma in, plan B hade varit att krossa ett fönster...

En snabb liten trendspaning bara, engelsmännen älskar spraydeodorant. Det känns inte som om det har slagit så mycket i Sverige? Där kör man roller och stick, eller hur? Jag menar, visst, jag hade spraydeodorant när jag var 14, men det var ju oerhört inne då. (Jag var ju alltid inne som tonåring nämligen) (obs ironi). Apropå spray... Vad hände med den sajten? Den var också inne när jag var 14 ungefär. Var tvungen att googla det. Jo, de finns kvar men ingår nu i ett "mediehus". Så klart. Men man kan tydligen fortfarande skaffa mail, spela spel, läsa horoskop och spraydejta, bara en sån sak.

Att sätta igång...

... det är banne mig inte så lätt. Jag gillar att skriva listor. Nu har jag för tillfället en lista med fem underrubriker för att hålla reda på allting. Men om jag verkligen vill vara "on top of it" så gör jag självklart listor för varje underrubrik fast mer noggrant och med underrubriken som överrubrik. Är jag otydlig? Förmodligen lite väl pedantisk också men jag gillar att ha överblick. Det svåra är sen bara att sätta igång med något, att pricka av listan och få hjulen att rulla. Var börjar man? "Varje stor resa börjar med ett steg", "sikta mot månen så når man himlen", "ingen succé utan ansträngning" och min egna favorit "om du tvekar inför nästa steg blir du stående på ett ben resten av livet" och så vidare och så vidare. Alla som någonsin sagt något som fortfarande anses vara vist och tänkvärt har förmodligen varit framgångsrika (i någon bemärkelse) vid den tidpunkt då de sa vad de nu sa som alla fortfarande kommer ihåg och det är lätt att vara klok då. När man står där på toppen av kullen och ska dela med sig av sin vishet på ett ödmjukt sätt, då är det rätt lätt att klämma i med att du inte ska stå där på ett ben och glo. Men när du står där, med kramp i benet och inte har någon aning om åt vilket håll du ska åt härnäst, hjälper det då att någon har talat om för dig att du ska hoppa? Kanske. Förmodligen. Låt oss inte röra till det ytterligare utan jag kan bara konstatera att det är dags att sätta igång. Men inte just nu. Imorgon!

Googlade mig själv...

.. för att kolla om min blogg dyker upp och javisst, det gör den. Men innan den så dök en artikel från 2004 upp. Sjukt roligt att detta finns dokumenterat! Och jag kan säga att dikten jag skrev bygger på "Så bistert kall", ni vet den sorgliga punschvisan, som min äldsta bror brukade sjunga (men det kunde jag ju inte gärna berätta för tidningen). Här finns artikeln i alla fall, om ni är nyfikna! Elever prisas på Färsingaskolan

Alla dessa papper

Det är så mycket att fixa med inför USA och man blir trött bara man tänker på det. För att få det där efterlängtade I-20 certifikatet från skolan som vi behöver för att få vårt visum från amerikanska ambassaden behöver vi lämna in 5 olika papper och bevis för att vi har råd att åka, att vi har gått ut gymnasiet och svar på diverse frågor, som till exempel om vi är krigsveteraner. Svar nej och så vidare. Så det fixar vi med nu och det går segt men framåt. Men nu till något helt annat. För att inte tråka ut er alldeles för mycket kommer här en kul sång... Enjoy!

Barnvänligt Warmuseum!

Walter och jag har hittat var sin kompis, nannyn Zhaklina från USA med rötter i Grekland och Grace, 18 månader från Grekland med rötter i Österrike. Grace pratar både tyska, grekiska och engelska vilket innebär att hon inte pratar så mycket alls ännu men hon är himla söt. Vi har hängt med dem i några dagar och nu har vi varit på War museum, inte så mycket för krigsutställningarna utan för att de har en himla fin lekavdelning för små barn. I stort sett allt är i skumgummi och det finns en massa leksaker och grejer att klättra på. Man kan säga att Walter och Grace sprang och lekte konstant i två timmar. Man fick betala 2,5£ per barn över 1 år och sen fick man vara där inne i en timme. Anledningen till de två timmarna spring var att vi var där tidigt för att få plats, de tar bara in 30 barn per timme, så vi fikade lite innan och då sprang barnen också runt och lekte med en traktor som man kunde åka i. Well, det var egentligen en stridsvagn men i Walters ögon är alla stora maskiner på 4 hjul en traktor så vi kallade den för det. Jag kan verkligen rekommendera War museum om man är i London med små barn, deras fik har god latte också! Igår när vi också var där, men inte kom in för att det var fullt, gick vi på en utställning som heter War Horse som också var väldigt trevlig. Kan vara värt ett besök, alla utställningarna är gratis.

Ser inte så kul ut på utsidan kanske,
svårt att föreställa sig att det finns ett lekland där inne...

Här i entrén stod "traktorn" som W lekte med så fort han fick chansen

Inne på leklandet

Här kunde man klättra i gångar en bit ovanför marken

Grace gick först

och sen kom Walter

Lilla B roar sig själv, här sitter hon och dansar
(även om jag förstår att ni inte ser det på en stillbild)

Tågen var också väldigt populära

... och rutschkanan

Harrods!

Igår var vi på Harrods, vilket var en häftigt upplevelse. En massa folk och sjukt dyra grejer i ett magiskt varuhus! Här kommer lite bilder därifrån!

Allting är Hans...

Utanför stod det här ekipaget och väntade

Skyltfönsterna med Swarovskis diamanter som huvudtema

Walter imponeras

 Nu till vad man kan köpa på detta fantastiska och överdådiga varuhus

Först barnmode:

Det här är alltså inte till din moster utan till din femåriga dotter

Lika så det här

... och till ett rimligt pris så klart. 

Nu till husdjuren

Varför inte köpa hundleksak och hundskål för några hundra pounds styck...

Den här tror jag Sulitelma hade gillat,
men hennes husse hade nog inte uppskattat att matte la 1300 kr på en hundsäng.
(framförallt inte eftersom hon ändå sover i vår säng...)

Eller kanske ett halsband för 160 £ 

Här var ett bageri för hundar

och ett spa

vet inte om hundarna såg så avslappnade ut dock

självklart kunde man också köpa hundvalpar,
de såg ut att ha det bra även om de var instängda, tror att de tar rätt väl hand om dem. 

Pet fashion med jultema

Var lite sugen på att köpa en sådan här till Sulli
men jag var rädd att de andra hundarna skulle reta henne...

Walter hittade en pandakompis

Självklart kan man köpa brudparet!

Kanske en liten Mini Seven för knappt 10 000£

Här fanns också en klänning som Madonna haft på sig på någon stor konsert

De hade en liten avdelning för Harry Potter-prylar

Skulle gärna köpt alla böckerna så här fint inbundna men jag har ju redan läst dem några gånger,
men jag var sugen...